One week in Finland

Now it´s been one week since I returned to Finland from my adventure in Africa.
It was awsome to meet my family and some friends again, even though my stay in my home town was only two days, which means there are still a lot of people I haven´t had time to meet. But that time will come...

After packing up all my clothes, washing them and packing them down again, eating some birthday cake and playing the violine again (really missed that!) I turned  back to Helsinki by train on Tuesday evening. There my sisters Heidi and Hanna met me, showed me Heidi´s apartment, where I´m staying now and took me out for dinner.
On Wednesday morning the course started with 8 hours of physics lectures. It was kind of a hard start, but it made me even more motivated to seriously get started with my studies. It´s totally different from the last two months to be expected to have a set plan for every hour of the day, and use all my time effectively. On the other hand I think it was good to come "straight back to life in Finland", to get started here at once. It might be the easiest (or at least fastest...) way to adapt to here again.

Still it feels so strange to be back. The fact that it´s freezing cold anywhere I go even though it´s spring here now. Seeing all the busy people running around on the streets of Helsinki getting angry if the bus is three minutes late. Running on the snow and ice at the beach a sunny morning as I realize it´s almost totally quiet even though I´m only a few minutes from the city center.
Eating rye bread, Norweigan salmon and the frozen blueberries I picked myself in the autumn again.
Just being able to go anywhere I want without everyone starring and shouting "Mzungu"!

Yes, I enjoy being back home.
But still I miss Tanzania, all my friends, all the dancing people in church, all the sweet African children, the sun shining every day and the whole I´m-in-Africa-feeling... ;D

Once again I want to tell how thankful I am for getting the opportunity to go to Tanzania.
For getting to know everyone I met there.
For learning so much of the culture.
The most thankful I´m to God, for that he showed so much more of his thoughts, his plans and
his love.

God bless you all, both home here and over there.
 (I´m not sure if I´ll go on blogging now when I´m back, but thanks anyway for reading this far... :)

Mina sista dagar i Afrika

Okej, nu är jag tillbaka i Finland. Sitter just nu på flygplatsen i Vanda och väntar på flyget till Vasa. Om två timmar är jag där.Känns inte som att det är sant, men då jag tittar ut genom fönstret och ser all snö så är det nog bara att inse den bittra sanningen. :)

Finland är ett bra land, det har jag förstått ännu mer nu när jag varit borta. Vi har så stor frihet, trygghet och alla resurser vi behöver. Men nu när jag har varit borta från Tanzania i 15 timmar så saknar jag nog det. Alla vänner jag fick under de två månader jag var där, alla vänliga, pratsamma, leende, och vilt främmande afrikaner, hettan, den galna trafiken... ;D

De några av de sista dagarna i Tanzania tillbringade jag på Zanzibar. Jag åkte dit tillsammans med Lene, en tjej från Danmark som också jobbar på New Life Outreach. Hon hade en bekant i Stonetown som hjälpte oss att hitta till platsen där vi skulle bo. Vi hade gjort vårt bästa för att göra en billig semester och hittat ett ställe för 10 USD per natt. Mitt rum var okej, men varken lamporna i Lenes rum eller ducshen fungerade något vidare. Så vi beslöt att hitta ett annat ställe för de återstående nätterna.

Jag satsade på att hinna med så mycket som möjligt under de 3 dygn jag hade på Zanzibar. Det jag hann med var;
-Åka på "Spice Tour" och se en massa kryddor som de växer
-Besöka en korallgrotta som använts som fängelsehåla för slavar
-Besöka stranden Bububu
-Simma med delfinerna vid Kizimkazi
-Snorkla och se en massa vackra fiskar
-Se Colubusaporna i Jozani rain forest på riktigt nära håll (kunde har tagit tag i svansen och dragit ner dem från trädet utan problem)
-Åka ut till Prison Island i en liten båt och klappa jättesköldpaddorna där
-Gå på en fantastisk konsert på Dhow Music Academy och nästan inte hitta hem därifrån...
-Äta grillad seafood på Forodhani Garden vid stranden i Stonetown
-Tappa bort mig på de smala slingrande gatorna i Stonetown alltför många gånger
-Ta en morgonlänk i soluppgången längs sandstranden
-Tala finska med en rastakille från Zanzibar
Samt en hel del annat som jag kan berätta en annan gång.
Var verkligen njutbara dagar, Zanzibar är så otroligt vackert och dessutom väldigt turistvänligt!

Efter Zanzibar åkte jag ännu en sista sväng till Arusha för att packa ihop det sista och säga hejdå åt mina vänner där.
Det allra sista jag gjorde innan Daniel och Kristine körde mig till flygplatsen var att besöka Childrens Church. Det var jättekul att få leka med barnen där en sista gång, och eftersom jag skulle åka hem så blev jag ombedd att hålla ett kort testimony för killarna som alltid kommer dit för att spela fotboll utanför (givetvis fick jag förfrågan på plats, här är det inte fråga om att förbereda nåt!).
Först sprang vi ikapp med dem runt fotbollsplanen och gjorde några roliga koordinationsövningar, sen sjöng vi några sånger och efter det hade jag ungefär klart för mig vad jag hade att säga åt dem. Som en fin avslutning bad Jamima och alla barnen för min hemresa och så delade vi ut godis och popcorn åt dem barnen.

Har så många gånger de senaste dagarna fått frågan när jag kommer tillbaka till Tanzania. Känns absolut som att jag kommer att åka tillbaka en vacker dag, vet inte om det blir för en lång tid eller bara nån vecka, men jag är nog ganska säker på att jag kommer att återvända!

-Tutaonana Tanzania!-   :)

Chapativerkstad och bokutdelning

Vi tyckte att vi mzungus borde lära oss att baka chapati- ett bröd som äts mycket här. Jemima, som är ansvarig för barnverksamheten i församlingen visade sig också vara en eminent chapatilärare! 

Med bidrag från föräldrar och släktingar i Finland inhandlade jag i slutet av förra veckan över 100 skolböcker som jag överrräckte till skolan. Idag gav jag dem också några fotbollar att spela med istället för det hopskruttade pappers/tygbitarna hopbundna med ett snöre som de brukar spela med på rasterna.
Är så roligt att köpa grejer åt dem här, för också för bara en liten summa får man mycket, och de är så tacksamma för allt!

Good morning Teacher!

Nu har jag alltså inlett den sista veckan med den titeln Teacher!
Jag finner det en smula underhållande att alla eleverna kallar mig så konstant, förutom då de använder "madame" förstås. Hemma i Finland kallar man minsann lärarna vid förnamn, och alla är nöjda och glada med det.
Här är det också regel att eleverna diskar lärarnas tallrikar, hämtar stolar om lärarna vill sitta och ger sitt vatten till läraren ifall läraren är törstig. Idag insisterade en elev också på att bära min väska på väg hem från skolan. Fast det var ju nog för att jag har så snygg väska ;).
Ibland känns det nog som att de (=vi) utnyttjar eleverna, men å andra sidan så lär de sig respekt och hjälpsamhet väldigt bra! Hoppas att de gör samma sak för varandra! Och  jag försöker nog att utnyttja dem så litet som möjligt, men samtidigt är det ju en extra stor ära för dem att få göra nåt för en mzungu. :)

Helgen tillbringade jag till stor del i kyrkan, eftersom vi hade ungdomsseminarier från fredag kväll till söndag kväll. Undervisningen handlade om relationer och äktenskap, och det var synnerligen intressant att höra den afrikanska pastorns syn på det. Vissa saker, som att vi är skapade för att ha en levande relation till Gud, ta emot hans kärlek är ju lika oberoende av var i världen man är. Andra saker, synen på äktenskapet och val av partner till exempel, är nog ganska annorlunda. Hade pastorerna hemma spenderat en timme för att förklara vikten av att tvätta sina kläder, borsta tänderna, le mot människor man möter hade han nog fått en utskällning av ungdomarna efteråt. Här tror jag det var okej, för det är bara så att här väljer killarna de tjejer som ser välvårdade ut, de har inte mycket annat att gå efter.

Imorgon är det dags för safari med tjejerna från barnhemmet Hayleys House. Det ser vi fram emot!

Tiden som går fort

Tiden går så otroligt fort när man har roligt! Jag får lov att börja inse att jag inte kommer att vara här för all evighet... Har hunnit uppleva mycket, men har massor av saker kvar att göra!

Sista veckan planerar jag att åka till Zanzibar några dagar, och innan dess har jag en massa människor jag så gärna skulle hälsa på hos och lära känna bättre! Bland annat insisterade en av skolans lärare, som är från en massai-stam på att jag borde komma ut och få en guidning i hennes massaiby och besöka deras kyrka.

Under den gångna veckan har jag lärt känna ganska många av lärarna, för jag har varit mycket uppe i skolan, och eftersom de andra volontärerna har haft en del annat för sig så har jag fått många gyllene chanser att umgås med afrikanerna! :)

Gillar verkligen att diskutera med lärarna, för de har ofta ganska goda kunskaper både om det tanzanianska samhället och kulturen och i engelska. Många av dem är också intresserade av hur skolorna fungerar i andra länder, och det är ju kul att få berätta.

Utanför skolan är det många som inte alls talar engelska. Börjar känna att jag förstår en hel del swahili också, men de fraser jag talar själv är nog ytterst begränsade. Irriterande då man vill tala med nån som inte förstår ett ord engelska!

En av lärarna föreslog faktiskt att jag kan komma och undervisa i vilket ämne jag vill – kiswahlii till exempel! Tror dock jag föredrar engelska, matte, geografi eller nåt, om jag ska undervisa alls. Eftersom jag är här så kort tid så är det ju inte riktigt nån idé att börja göra några storslagna undervisningsplaner, så jag tror jag fortsätter som tidigare och fokuserar på att korrigera uppgifter eleverna gjort och förklara för dem som inte förstått. Med 50 elever i en klass finns det nog alltid något att göra.

Har varit litet förkyld de senaste dagarna. Första tanken när man blir sjuk här är ju "tänk om jag får malaria...", för i så fall är det jätteviktigt att upptäcka det i tid och börja ta medicin. Skulle jag har haft malaria skulle jag nog vara betydligt sjukare än jag är nu, så det har jag avfärdat.

Tar ju också profylax mot malaria (Lariam). Har inte haft några problem med den, förutom att man måste komma ihåg den varje vecka. Om den har någon funktion är ju en annan fråga...

Finns inte så hemskt mycket myggor där vi rör oss heller, på dagarna är det för hett för myggorna och på kvällen måste mzungus hålla sig inne. :)

Ett annat Afrika-fenomen som irriterat oss på sista tiden är strömavbrott var och varannan dag. Egentligen behöver vi inte strömmen så värst mycket – det finns ju stearinljus, oljelampor och gasspisar. Men då strömmen inte funkar så funkar inte internet heller, och är det längre avbrott så gäller det att inte ha allt för mycket mat som blir dålig i kylskåpet. Mycket av maten här är dock tillverkad och behandlad så den inte ska fara illa – mycket konserveringsmedel med andra ord.

New Life Academy

Den gångna veckan har jag tillbringat ganska mycket tid på New Life Academy, alltså den primary school som New Life Outreach driver. Många av elevernas skolgång finansieras med sponsorer från Danmark, Norge och USA. Just nu byggs också en secondary school på samma område, för att göra det lättare för eleverna att fortsätta sina studier. Det bygget har finansierats med medel från Finland. :)

Att uppleva den tanzanianska skolan inifrån är nog en rätt intressant upplevelse då man kommer från Finland. Här är det inte ovanligt att det är 50 elever i samma klass, men då har de ofta flera lärare också. Ändå verkar det som att de elever som inte riktigt hänger med väldigt lätt hamnar i kläm och inte får det stöd de skulle behöva.

Många av eleverna är dock mycket duktiga, och kan läsa bra på engelska redan i 6-årsåldern. Men så tror jag också att NLA hör till de bättre skolorna..

Eftersom böcker är dyra går mycket av undervisningen på svarta tavlan och eleverna läser högt från tavlan skriver av uppgifter till sina häften. Foton, OH och powerpoint existerar nog inte här, och det betyder att allt som ska demonstreras för en hel klass måste ritas på tavlan eller på stora papper. Jag har ju aldrig varit speciellt förtjust i att rita, så det kändes litet ironiskt då en lärare gav mig en lång lista på bilder hon behövde och bad mig rita dem och skriva det engelska namnet under. :)

På torsdagen jobbade jag i "baby-class" där barnen bara är 2-5 år gamla. Det är inte alla som börjar skolan så tidigt, men det är en form av förskola. Ganska kul att se hur de jobbar. De har i princip inga leksaker alls, vilket gör det till en liten utmaning att hålla något slags ordning på de ca 20 barnen i ett litet rum. De är nog ute en hel del också, dagen då jag var med dem gick vi t.ex på promenad för att se på får, kor, mangoträd och bananträd. Viktigaste funktionen med förskolan är att börja lära barnen engelska, för i själva skolan är det mesta av undervisningen på engelska. De använder sånger, ramsor och danser väldigt flitigt i undervisningen- både bananträdet och mangoträdet har sin egen sång. Jag undrar bara hur mycket eleverna förstår av det de sjunger.

Igår var jag med Lene, Christine och Daniel en sväng till the Massai-market igen (den som jag var till första dagen). Det var kul att vandra omkring där nu, och det kändes inte alls som att försäljarna var påträngande fastän de alla ivrigt försökte marknadsföra sina produkter. Inhandlade ett par kangas och en hel del afrikanska smycken. Finns så otroligt mycket jag skulle vilja handla där, men jag måste ju fundera vad jag kan få med mig hem i väskan också!

Litet överraskad blev jag nog då vissa av försäljarna kom ihåg mitt namn från förra gången jag var där! (Det berodde på att Lene, som var med mig förra gången också, presenterade mig för dem då, eftersom hon har varit här så länge så många av försäljarna känner henne.)

Idag har jag lovat hjälpa till i Childrens Church igen, och det ser jag verkligen fram emot. Är så kul att leka och skoja med barnen, och Jemima som är barnpastor i församlingen är så otroligt bra på att undervisa dem!

Sen får vi se vad vi hittar på resten av helgen. :)

Kilimanjaro

Förra veckan tog vi det ganska lugnt här på New Life Outreach, eftersom vi just hade kommit hem från crusade. Var och hälsade på till skolan och lekte litet med barnen i grannskapet, tvättade kläder i vår tvättmaskin som måste fyllas för hand med ca 10 hinkar vatten...

I helgen åkte jag med en del de andra volontärerna här (Lene, Vino, Christine och Daniel) samt en del andra ungdomar och campade vid Kilimanjaro. En av killarna jobbar på en farm där, så det var han som kände till stället och hade fixat att vi kunde komma dit.

På fredagen var det mörkt när vi kom fram, så vi åt middag kring lägerelden och gick upp på en kulle i närheten för att se på stjärnorna. Stjärnhimlen är bara så fantastisk här, jag hade kunnat stå och se på den hur länge som helst!

Lördagen började klockan 6, för då steg vi upp för att se soluppgången över Kilimanjaro. Berget var egentligen mest ivägen, men vackert var det oberoende. Sen var det dags att ta itu med litet jobb; en skock får på farmen skulle vaccineras och öronmärkas, och alla hjälpte vi till. Det var inte världens enklaste att fånga in fåren, men om man springer och snabbt tar tag i ett av benen så får man nog fast dem. :D

Vino, som är läkare, visade mig hur man gör när man ger injektioner. Han tyckte att jag kanske behöver öva litet på får innan jag ger mig på människor, om jag nu ska bli läkare. Det var faktiskt kul när man väl fått kläm på hur man skulle göra. Och fåren tycktes inte lida av att jag var litet ovan, öronmärkningen kändes mycket mer än själva vaccinationen tror jag.

Då det var avklarat vandrade vi iväg för att simma i en sjö i närheten. Vi hade trott att vi skulle kunna vandra längs en bäck ner till sjön, men det visade sig att det var en riktig djungel runt bäcken, och vi fick lov att vada i bäcken istället. Vattnet var förvånansvärt kallt, men det kom det ju uppifrån Kilimanjaro så det var ju egentligen inte så konstigt.

Under kvällen gjorde vi en lammstuvning med grönsaker från farmen över öppen eld. Det var egentligen väldigt gott, men litet knepigt var det att njuta av det då jag inte kunde låta bli att referera till lammen vi klappat tidigare på dagen. Sedan myste vi kring lägerelden, spelade gitarr och sjöng.

Eftersom det var litet trångt i tältet beslöt jag och några andra tjejer att sova sista natten utanför tältet. Var skönt att få andas litet frisk och sval bergsluft som omväxling till dammolnen i Arusha.